söndag 24 juni 2012

Närgånget. Foto: Helena














Fotografen själv in action



torsdag 21 juni 2012

Mer och mer luft


 Efterhand som vi river ner en del av väggarna blir det mer utsikt och aningen mer drag....



Det vi river är den del av lagårdsväggarna som inte är tegel utan bara lersten och ramverk. Men lugn, alla lerstenar plockas ner varsamt och sparas!


 '
Johan sliter med kullersten och flata stenar som legat i den del av stallet där Maja stod och stampande. Man kan förstå att det behövdes under en mäktig Ardenner.


Ännu några bitar av gamla tapeter som vi först nu hittat.

Dramatik


Sedan sist har det varit (stor) dramatik på Stena. Med hjälp av grannen så har vi raserat det som var kvar av den gamla ladan. 

Först fick Rolf klättra upp på (det stabila) taket och såga av mot boningshuset så att inte hela taket skulle följa med på en gång:



Dags för vår granne att leka med gripklon och dra ner allt. Leka - ja han så faktiskt ut att ha riktigt kul. 






Men så fruktansvärt tomt det ser ut. Även om resterna av ladan alltid varit "luftiga" så är det ändå en stor skillnad. Nu återstår att riva upp det gamla golvet och väggarna och sedan bygga upp en ny lada. Den skall få samma beklädnad som den ursprungliga dvs vitkalkad lock-panel.




torsdag 7 juni 2012

Asken fortsätter att imponera

Efter att stubbfräsarna hållit på en hel dag så återstår c:a en fjärdedel av ask-stubben. högen av flis är imponerande (ni ser inte ens allt).



onsdag 6 juni 2012

Cirkeln sluts

På våren 1959 flyttade familjen pappa, mamma, min bror och jag till Lomma. För första gången skulle vi bo i en villa efter ett antal år i en HSB-lägenhet på Limhamn.
Jag kan fortfarande denna dag känna pappas ångest på hösten före då han skulle köpa huset. För första gången skulle han behöva låna pengar av banken, sätt sig i skuld.
Men det var nödvändigt. Huset, 6 rum och kök och en tomt på dryga 1000 kvm kostade en förmögenhet, 56 000 kronor!

Villan i Lomma var naturligtvis byggd i - Eternit.


 En eternitlåda mitt på en leråker som Skånska Cementgjuteriet lyckats packa med sina maskiner så att man fick använda spett för att så gräsfrön....
Men efter några år med mammas gröna fingrar så blev det bättre, men fortfarande eternit.


Eterniten var/är ju ett bra byggnadsmaterial: brandsäkert, lätt, underhållsfritt - och på tak kunde det till och med bli vackrare med åren. Men, och det är ett stort men, så är det ju detta med miljö och hälsa.

Nu har jag rivit ner alla taken, eterniten ligger i högar, pallar över hela gården i avvaktan på transport.


och cirkeln är sluten:








tisdag 5 juni 2012

Gammal karta

Detta är den äldsta kartan över vår gård vi hittat (hittills).
 Stena, vård gård är den som är markerad med 5:5, strax under mitten lite till höger). Tillsammans med 15:3 och 15:6 blev det 11 tunnland (5,5 ha).

 

måndag 4 juni 2012

äntligen

Nu är all eternit borta från gårdens alla tak! Någon av de närmaste dagarna ska grannen hjälpa till och köra det till så kallad deponi. Kostar en bra slant c:a 1 krona kilot. Arbetet5 har gått bra - lite otäckt ibland när jag fick lita på att i alla fall nocken var en stabil (läs - ej genomrutten) punkt.