Till sist fick vår ugn sitt yttre skal. Ni kan nu börja ana var alla tusentals kilo kommer från.
Vi hade lagt undan tegel som vi räddat från vår gård. Vackra stenar, inte sällan med inslag av både gul och röd lera i samma sten. Dessa använde Sergej för att mura fasaden.
Sergej använde ett av gårdens gamla gångjärn för att tillverka järnet som stenarna ovanför luckan skulle vila på.
Den vita mattan som ligger mellan lagren är inte isolering utan en rörelsefog som gör det möjligt för ugnen att utvidgas (och dra ihop sig) utan att spricka.
Nästan ända uppe!
Ugnsluckan monteras. Till höger anar ni (litet vitt hål) de extra luftkanaler som förbättrar syretillförseln och därmed förbränningen.
Johannes har en tradition och det är att alltid provelda sina ugnar innan han så att säga lämnar över dem. Helt otroligt att en nästan fyra ton tung ugn "plaskvåt" av allt nytt lerbruk går att tända upp direkt!
Svenska landslaget i massugnar (på bilden finns tyvärr inte Darjus med) samt mycket glad kund.
En kund som redan dagen efter satt och njöt av brasan i den nya ugnen.
Den sista pusselbiten blir sotluckorna och luckan till askgropen. Vi skall sedan tvätta fasaden och lasera (ej täckande) den med kalkvatten så att vi kan se teglet genom den vita ytan.
Gläds med er att den här pusselbiten nu är lagd!
SvaraRaderaFörstår att alla här är ett skickligt gäng, men jag måste ändå skicka en extra eloge till Hanna, som trots en kvinnas litet svagare muskelstyrka, orkar med ett så tungt arbete som att mura en skorsten!
Imponerad!